Rönnerdahl han skuttar
med ett skratt ur sin säng.
Fastnar i sitt lakan, slår näsan i sänggaveln.
Rullar ner på golvet i en våghalsig sväng
slutar sen att skratta när hans stortå får däng
Virrig i sin hjärna, han reser sig på knä
och ser då mången stjärna
fast morgon de nu ä
och se så många märken som redan slagit ut på benen,
blåa och vackra i morgonens svaga ljus