En kall ruskig höst, kom vinden fån öst
och medförde storm och dimma.
å då tänkte jag att lämpligt det var
att lära min svärmor simma.
I havet jag lade henne galant
höll'na i hakan ganska bastant.
När bränningarna kom, ur handen hon slant,
sen dess har jag aldrig sett'na.