Det satt en mås på en klyvarbom
och tom i krävan var kräket.
Tungan lådde vid skepparns gom,
där han satt uti bleket.
Jag vill ha sill hördes måsen rope
och skepparn svarte: Jag vill ha O P
Om blott jag får, om blott jag får.
Nu lyfter måsen från klyvarbom
och vinden spelar i tågen.
OPn svalkat har skepparns gom,
jag önskar blott att jag såg en.
Så nöjd och lycklig den arme saten,
han sätter storsegel den krabaten.
Till havs han far och halvan tar.
Nu månen vandrar sin tysta ban
och tittar in genom rutan.
Då tänker jag att på ljusan dag
då kan jag klara mig utan.
Då kan jag klara mig utan måne,
men utan renat och utan skåne,
det vete fan, det vete fan.
Den mås som satt på en klyvarbom,
den är nu död och begraven,
och skepparn som drack en flaska rom,
han har nu drunknat i haven.
Så kan det gå om man fått för mycket,
om man för brännvin har fattat tycke.
Vi som har kvar, vi resten tar.