Törsten rasar uti våra strupar.
Tungan hänger torr och styv och stel.
Men snart vankas stora långa supar
var och en får sin beskärda del.
Snapsen kommer, den vi vilja tömma,
denna nektar likt olympens saft.
Kommer oss att våra sorger glömma
snapsen skänker hälsa, liv och kraft.
Fordom odlade man vindruvsranka,
av vars frukt man gjorde ädelt vin.
Nu man pressar saften ur en planka,
doftande av äkta terpentin.
Höj nu bägaren, o bröder och systrar,
låt den svenska skogen rinna kall,
ned i strupen, och om du är dyster:
Låt oss dricka upp en liten tall!
Helan tänder helig eld i själen
halvan rosar livet som en sky.
Tersen känns från hjässan ner i hälen
kvarten gör en som en mänska ny.
Låt oss skåla med varann go´ vänner,
skål för våran levnads glada hopp.
Törstens eld på nytt i strupen bränner.
Leva livet! Skål och botten opp!